elin

kommer så väl ihåg när lilla elin låg i min mage.. och när hon föddes och när hon var liten... mina andra barn har jag bara små minnen av.. kanske är det för att hon är min första..

dagen innan hon föddes var min älskade pappas födelsedag:)
jag vaknade 5 på morgonen av att jag hade värkar, ringde min pappa och sa grattis.. vågade inte säga något om värkarna då.. ringde upp igen efter 7 minuter och grinade och sa att jag tror jag har värkar.. mamma sa, ja det fattade jag väl:)

sen gick dagen. min älskade syster kom över och höll mej sällskap, vi hade redan innan ju bestämt att hon skulle med mej till BB när det var dags. vi satt å klockade värkarna, var ut i skogen å plockade blåbär, bakade paj... drack kaffe och väntade...

mot kvällen blev allting mycket starkare och värre. ringde BB och vi skulle komma in.. men vi bestämde oss för att kolla rederiet först och sen åka.. herre gud, det superbra programet ville man inte missa..
aja, sen åkte vi in allafall..

jag badade i lilla badkaret där på förlossningen. å det var såååååååå sjukt kallt inne i det där lilla rummet. catta satt å halvsov och frös..

vi gick runt i korridorerna och väntade..
sen blev det tydligen på riktigt.. för något hände och här e allt lite suddigt, men ut kom hon 06.37 fredagen den 9 september 1994:)

det är sexton år sedan.. å det har varit så roligt att få lära känna den lilla plutt som jag träffade då, hon är fortfarande liten men ingen plutt:) hon är en självständig, jättevacker ung tjej med stort hjärta och mycket visdom..

hon går nu på spa/omvårdnad i örebro och säger att hon vill jobba på ambulansen när hon blir stor:) det måste vara den största lyckan en förälder kan känna, när det går bra för ungarna.. å jag hoppas hoppas att hon trots långa dagar och mycket läxor och trubbel med matten, står ut och tar studenten 2013:)

jag skulle vilja skriva hur jag känner, men det går lixom inte att sätta ord på det..
elin är min första unge, min försökskanin, min skatt, mitt allt...
jag hoppas så att hon vet hur mycket jag älskar henne och hur stolt hon gör mej varje dag.