saknad

Jag är så ARG!!!
Det här är så sjukt overkligt och förjävligt... Vem bestämde att du inte skulle få leva längre? Varför just du?
Hur ska man någonsin kunna fatta?
Jag tänker på dej hela tiden och jag tror att jag snart blir psyk, på riktigt... Jag funderar på vad jag kan göra för att allt ska kunna bli bra. Sen kommer jag på att det spelar ingen som helst roll vad jag än gör... Du kommer ändå inte tillbaks.
Du fattas mej något enormt.
Jag vet att jag måste rycka upp mej och att livet fortsätter och att allt kommer kännas bättre sen... men jag vill fan inte ens det. Jag vill bara vrida tillbaks tiden och göra allt ogjort...
Jag vet att man inte ska tänka OM. Men tänk OM...
Tänk om allt var helt annorlunda. Det hade kunnat varit det. OM... Eller OM INTE...
Du hade så mycket att leva för och jag vet att du ville leva, jag vet att du kämpade så mycket... men det räckte inte...Saknar dej nå fruktansvärt...
OM bara den här smärtan inte gjorde så jävla ont.
OM igår var idag.
OM du fanns kvar.